Kompisen ringde i söndags och undrade om inte Barnets Bästis kunde få vara här i några timmar på måndagen på kvällen, vilket han såklart fick.
Efter att ha sagt sälvklart och javisst så insåg jag att Hårdrockarpappan ju skulle repa med sitt band och inte alls vara hemma, kvar hemma skulle alltså jag och två 15-månaders skogsvilda grabbar vara. Och dom två skulle jag natta.
Själv.
Snacka om att ta sig vatten över huvudet.
Som tur är insåg Hårdrockarpappan att det vore en smart sak att stanna hemma över nattningarna och komma aningens senare till repet.
Grabbarna har haft så himla kul ihop, de har lekt och läst bok tillsammans och busat och tittat ut genom franska balkongen på lastbilarna och matat varandra med plommon och pussats och klappats.

Efter att vi fått båda grabbarna att sova (tog bara 20 minuter så sussade båda sött, det ni!) och Pappan åkt till replokalen gick jag runt här i lägenheten och lyssnade på dom snusande bebisarna (eller, barnen kanske?) och plötsligt insåg jag tjusningen med syskon.

(nejnejnej, vi är fortfarande väldigt nöjda ettbarnsföräldrar och om det blir syskon så dröjer det flera år, men det var liksom mysigt.)