Vår lilla krabats språk har börjat utvecklas mer och mer… Helgen för 3 veckor sedan (närmare bestämt den 3/12) så började han helt plötsligt “prata” och jollrade mycket mindre.

Bara över natt så fick vi alltså plötsligt en liten bebis som nästan konstant (ofta flera minuter i taget) hävde ur sig saker i stil med “da da da”, “nja nja nja nja” och så vidare… Vi stod fascinerade och kliade oss i huvudet och undrade vart jollret egentligen tog vägen?

Senaste veckan har det där pratandet minskat en smula, för att istället ersättas av lite mer eftertänksamma “ord”… Oskar sitter och leker med en av sina nappar (en av favoritsysselsättningarna just nu, för övrigt) och pratar till den. “Ago” säger han, och “döh”. Det är lätt att tro att det är vanligt joller, men eftersom han upprepar sig och säger samma sak i samma situationer verkar det snarare som att han försöker säga nåt… “Di-dah” kommer ur honom ibland, och som förälder fylls man då givetvis av stolthet över att ens lilla kille kan säga “titta”. Sedan ser man dreggelsträngen som hänger ner på magen och inser att han har en bit kvar tills han kan recitera Dostojevskij…